Så blev det av med min största vision, min idé och min väg till kändiskapet?

Jag har inte sagt det till många för drömmar kan vara farliga ibland, de kan få folk att tro att man saknar vett och förmåga till att förstå verkligheten, skeptiker framförallt och dom dödar dagligen drömmar. Vi kan låta historian vandra tillbaka till högstadiet då idén om mannen Jimmy föddes, Jimmy var då bara en affich med Heath Ledger och idén saknade grund, det var bara något som jag skulle göra, man kanske kan kalla det för något slags kall.

Under skrivandet av "Min Sorg" under sena tjugohundrasex och tidiga tjugohundrasju så slog mig idén om Jimmy, om vem han är och hans historia, under de manussidor och konversationer kring Jimmy som jag skrev så såg jag bara en man, samma man som på affichen jag hade gjort. Idag gjorde jag en ny affisch, men denna gång var det en död man som poträtterades på affichen, samma man. Jag måste medge att det bara var drömmar men dom fanns där och även om jag når stjärnorna i mina visioner kommer jag aldrig kunna göra filmen Jimmy med ärlighet eller med just känslan av det jag sökte.

Filmen Jimmy skulle ha tagit mig till dessa stjärnor och givit mig chansen men Jimmy kommer nog aldrig att göras eller äns skrivas klart iallfall om jag känner mig som jag gör nu. Det kan tyckas vara en besatthet som om denna man med plötsliga bortgång plockar bort mina drömmar men jag måste medge att jag blev chockad när jag plockade upp Aftonbladets hemsida förra veckan och fick se förstasidans största nyhet, ett tag trodde jag att det var ett skämt, ett misstag, men en av de mest lovade skådespelarna i Hollywood dog alltförtidigt och det känns fruktansvärt tråkigt.

De senaste dagarna har man läst krönikor och hört folk uttala sig i chock och av saknad, de har förvånats över sin saknad och runtom bland filmintresserade människor i min vänskapskrets har folk sagt till mig precis som de flesta krönior har sagt, de har förvånats över att sakna Heath, någon dom aldrig trodde dom skulle sakna, personligen så trodde jag aldrig att jag skulle behöva sakna honom. Kanske hade det gått snett för honom någongång och kanske stämmer det att döden klär Heath Ledger oväntat bra. För nu vet folk att han försvann i sitt esse och ingen kan någonsin veta vad som hade blivit av honom.

Kanske var Heath Ledger trots allt Jimmy, jag vill tro det och jag gör verkligen det, iallafall efter det jag sett och läst de senaste dagarna.
Jag menar inte att det är kört för mig, jag hittar nog mina vägar om jag vill, jag ger inte upp och slutar drömma om att få göra film på heltid, men det är förbannat tråkigt att man aldrig kommer få chansen att jobba med Heath, även om den aldrig hade dykt upp.
Så må Heath vila frid och låta hans dotter Matilda Rose växa upp med sin fader inom sig, det var tydligen det han önskade och visste.

Jag försöker inte geniförklara en man som vi så många tog för givet, inte heller glorifiera det, men jag måste medge att jag omedvetet precis som alla andra kommer att sakna honom.

Fuck Off
Tef