lördag 12 april 2008

Mellan fiktion och verklighet

Folk frågar ibland om jag inte påverkas av alla de historier jag tar mig an och
länge har jag förnekat dessa påståenden, men faktum med att fiktion håller mig vid liv.
Fiktiva personligheter är kanske den största anledningen till min envishet och min tro
på lycka och framgång.

Se, fiktiva personer har en enorm potential, oavsett om de besitter förmågan att flyga eller
att bara skapa storheter, stordåd ur sina bara händer. Det kanske är där jag kommer in,
där min låga för att ådstakomma större ting i mitt liv brinner som starkast. Att ådstakomma och att påverka, min liksom omgivningen eller med en enklare term; "Påverka världen".

Fiktiva personer inte bara lyckas, de lyckas så ofta vara mallar för hur man ser på sig själv, man vill vara den fiktiva personen så mycket till anser sig som vänner eller kanske syskon med dom, man tar till sig deras dåliga dagar och deras lyckliga stunder och låter sin egen värld styras och att flöda på samma vis som personer i sagorna.

Musikens roll har en enorm betydelse i så många fiktiva berättelser, iallafall den moderna typen vi låter oss påverkas idag, vi inte bara klär oss, tar till oss deras tro och låter oss knäböja under deras enorma respekt. Vi tar til oss deras musik, musiken blir ett medium där den har kraften att rädda världen. Jag önskar många gånger att jag kunde referera till musik som ändrat mitt liv även om jag ibland känner att den styr min sinnesstämning, men inte ens musikens makt och skönhet kan rädda världen.

Skillnaden mellan fiktion och verklighet är inte ens hårfin, den är som dag och natt. Fiktionens makt att lyckas är född i det drömmande sinnet hos de som skapar den. Skillnaden är at verkligheten även för dom med de fantastiska sinnerna som skapat fiktionen, dom har bara flytt från den en kort sekund för att drömma, men verkligheten är alltid verkligheten och det krävs så mycket mer än tro för att ådstakomma stordåd, men det säger inte att det är omöjligt bara att vi hänvisas tillbaka till början när boken, filmen eller avsnittet är över, vi läser eller ser det en gång till och då har det helt enkelt förlorat sitt syfte, modern kulturell media håller oss i schack för att lyfta på våra fingrar och ens försöka.

Sorgligt nog men sant.