Mellan två kamrar, innuti och utanför mitt huvud.

Innuti mitt huvud är jag som störst, mina armar räcker runt alla som vill bli omfamnade och mina ord räcker för att tillfredställa världen runt om mig i all lycka och välstånd

Utanför mitt huvud löper världen dagligen förbi och jag inser sakta men säkert att jag under min livstid varit både mindre och haft kortare armar än vad jag har inom mig, mina ambitioner överstiger helt enkelt min potential först i skedet då jag inser det?

Det handlar inte om min potential, min potential är likt med varje människas enorm och ovan vår vetskap, men att stå alla till lags handlar inte om potential utan om hjärta. I många delar av mitt liv har jag valt att välja mellan två kamrar av mitt hjärta, vänskap eller kärlek, kärlek eller vänskap. Först nu inser jag vad det verkligen handlar om, för i nitton korta år av mitt liv har människor lyckats klandra mig, kritiserat mig, älskat mig och omfamnat mig. Jag har blivit tillsagd att jag inte kan ådstakomma vad jag vill, men inombords vet jag att jag är större än mig själv och att jag kan ådstakomma stora ting.

Man skall aldrig prioritera kärlek före vänskap men heller inte vänskap före kärlek, man skall istället balansera upp de båda jämt för att hålla de båda livselementen intakta, därefter kompromissa, stå andra till lags men vad jag insåg idag också lära sig att förstå andra och respektera dessa efter åsikter och det förflutna.

Jag vet om att alla runt om mig kan nå vart de vill, det handlar bara om att ta sats och att aldrig låta någon annan inklusive dig själv besegra dig, men viktigast av allt, man får inte kring sin väg mot framgång låta världen kretsa kring sig själv, för ensamhet och konflikter är något som de visaste inte tog hänsyn till, det var kanske också därför de förlorade så mycket på vägen då de vann sin framgång, de glömde sig själva och också inombords vilka människor de var och av vilka avsikter de kämpade för sin framgång och vilken framgång de sökte.

Idag var jag självisk och slutligen nåddes jag av en insikt, en insikt värd mer än vad mina ord räcker till för även om hjärtat inte styr våra känslor så är det den del av kroppen som aldrig vilar och utan våra hjärtan så slocknar vi, som två av alla stjärnor, men vi är mer än så och det vet vi. Det kanske är något att ha i åtanke.

P.S I Love You... "Madly"