Först ikväll förstår jag hur "God natt" är ett av de sorgligaste ord som existerar, jag kan inte sluta leva med tanken att jag en dag ska lämna flickan framför mig, hennes naturliga charm skakar mig för var dag som går, att få vara en del i hennes liv ger mig sådan energi liksom hennes läppar.
Ett godnatt kan innebära att adjö, ett godnatt kan likväl vara det sista på mycket länge, hur kan man klara en distans på så många mil so vi gjort? Jag förvånar verkligen mig själv men söker sedan in i mitt hjärta och finner det såklart, allt som finns där inne. Allt som flammar, allt som bankar för henne, varje hjärtslag. Det här är egentligen ingen natt att vara konfunderad, detta är en natt att älska, hennes blonda hår skiner så. Hennes doft inger en sådan trygghet. Nästa år på Santa Monica, jag blir så rädd av tanken att saker inte alltid går som planerat. Hon vänder sig om, hennes röst. En vän sa till mig lagom innan jag skulle åka. Du är verkligen kär och ja, jag ser ingen annan framtid än med henne och det var länge sedan sådana tankar skakade i mitt huvud. Det bromsar upp mitt sinne, jag lever varje dag just nu med henne för att det är det ända som betyder, det är det jag längtat för. Vad finns egentligen kvar på Källgatan 5, mina rötter finns i Kristineberg och är sedan länge begravda i berättelser, histortier och minnen. Vänner försvinner och flyttar vidare, ibland räds jag över hur fort allt har gått. Ibland räds jag över hur mycket jag älskar flickan framför mig, hon har verkligen fått mig på fall.
Los Angeles var så underbart, solnedgångar, kyssar under månskenet och tankar på hotellrummet. Jag har satt Goodnite Hollywood Bld. på repeat, Ryan Adams tycks vara någon som vandrat liknande fotspår som mig genom det förlovade landet. Jag gillar USA, trots dess baksidor. Jag tänker mycket på New York, hur staden kunde förtrolla mig bara på fyra dagar.
Min Psykolog under mönstringen sade: "Jag skulle vilja säga att du kan lida av ett fall av seperationsångest", jag skakade huvudet men räds för att detta nu är ett faktum. Jag åker nog en vecka till New York innan det är dags att åka hem, se staden, känna doften och höra bilarna i bakgrunden och reflektera över mina veckor, speciellt de som så vackert är fyllda av kärlek, till en person jag bävar så inför att lämna. Jag brukar vara kritisk till det meningslösa bloggandet, jag inser att jag är den av dom nu och att det jag skriver enbart intresserar mig som låter alla intryck lämna mig. Det har blivit min väg att fly, från samvetskval och sorg, alldelles för många gånger.
Jag vill nog gråta ut, av både lycka och av sorg. Låta det flöda men det kommer inte. Jag vill inte fälla tårar i hennes närvaro, jag vill vara starkare än så. Men jag är så svag i hennes närvaro, hennes underbara närvaro. Jag kan inte lämna den.
Så för att lägga fram det fint och enkelt, betydelsen av kärlek, ömhet och kyssar. Det finns förflutna delar av livet man tar in, synen, livet, kärleksöden och allt det där som jagat än så länge. Det raderas så sakta ut jämte henne, det finns ingen plats kvar för det förflutna, hennes leende är en känsla av närvaro, hennes ord fångar mig. Hennes kyss trollbinder mig. Jag har nog alltid trott på änglar men så länge tvivlat på deras existens. Dom behöver inte nödvändigtvis vara pryda eller svåra, sorgsna eller svåråtkomliga. Dom är mänskliga och jag vill så gärna att dom ska påminna om Matilda. Det finns dikter om kärlek, vissa som man tycker stämmer. Kärlek känner vi alla, men jag har aldrig kännt den som nu, just i detta ögonblick. Jag älskar, beundrar och känner hennes närvaro, jag andas in den.
Folk undrar hur det känns, well. Ni har svaret, vemodigt men underbart. Allt som sker nu är bara början på allt jag vill ska vara i en evighet, ett stängt tidsrum där hennes kyss aldrig slutar smaka som den gör, där hennes blick aldrig tynar från min. Jag kommer drömma så vackert inatt, jag kommer att gråta ut, inte av smärta utan av lycka över att få vara med henne, ty jag älskar, jag älskar verkligen.
Jag borde kanske inte tacka, tacksamhet är inget vi ska ge någon annan för detta, det är tillsammans som vi har klarat allt detta, det är tillsammans man har skapat ett band som ingen röst eller misstro i världen kan bryta, nu ska jag kyssa henne, av hela mitt hjärta, med hela min själ och säga hur jag känner för henne, hur mycket jag älskar henne.
Love
Tef
Ett godnatt kan innebära att adjö, ett godnatt kan likväl vara det sista på mycket länge, hur kan man klara en distans på så många mil so vi gjort? Jag förvånar verkligen mig själv men söker sedan in i mitt hjärta och finner det såklart, allt som finns där inne. Allt som flammar, allt som bankar för henne, varje hjärtslag. Det här är egentligen ingen natt att vara konfunderad, detta är en natt att älska, hennes blonda hår skiner så. Hennes doft inger en sådan trygghet. Nästa år på Santa Monica, jag blir så rädd av tanken att saker inte alltid går som planerat. Hon vänder sig om, hennes röst. En vän sa till mig lagom innan jag skulle åka. Du är verkligen kär och ja, jag ser ingen annan framtid än med henne och det var länge sedan sådana tankar skakade i mitt huvud. Det bromsar upp mitt sinne, jag lever varje dag just nu med henne för att det är det ända som betyder, det är det jag längtat för. Vad finns egentligen kvar på Källgatan 5, mina rötter finns i Kristineberg och är sedan länge begravda i berättelser, histortier och minnen. Vänner försvinner och flyttar vidare, ibland räds jag över hur fort allt har gått. Ibland räds jag över hur mycket jag älskar flickan framför mig, hon har verkligen fått mig på fall.
Los Angeles var så underbart, solnedgångar, kyssar under månskenet och tankar på hotellrummet. Jag har satt Goodnite Hollywood Bld. på repeat, Ryan Adams tycks vara någon som vandrat liknande fotspår som mig genom det förlovade landet. Jag gillar USA, trots dess baksidor. Jag tänker mycket på New York, hur staden kunde förtrolla mig bara på fyra dagar.
Min Psykolog under mönstringen sade: "Jag skulle vilja säga att du kan lida av ett fall av seperationsångest", jag skakade huvudet men räds för att detta nu är ett faktum. Jag åker nog en vecka till New York innan det är dags att åka hem, se staden, känna doften och höra bilarna i bakgrunden och reflektera över mina veckor, speciellt de som så vackert är fyllda av kärlek, till en person jag bävar så inför att lämna. Jag brukar vara kritisk till det meningslösa bloggandet, jag inser att jag är den av dom nu och att det jag skriver enbart intresserar mig som låter alla intryck lämna mig. Det har blivit min väg att fly, från samvetskval och sorg, alldelles för många gånger.
Jag vill nog gråta ut, av både lycka och av sorg. Låta det flöda men det kommer inte. Jag vill inte fälla tårar i hennes närvaro, jag vill vara starkare än så. Men jag är så svag i hennes närvaro, hennes underbara närvaro. Jag kan inte lämna den.
Så för att lägga fram det fint och enkelt, betydelsen av kärlek, ömhet och kyssar. Det finns förflutna delar av livet man tar in, synen, livet, kärleksöden och allt det där som jagat än så länge. Det raderas så sakta ut jämte henne, det finns ingen plats kvar för det förflutna, hennes leende är en känsla av närvaro, hennes ord fångar mig. Hennes kyss trollbinder mig. Jag har nog alltid trott på änglar men så länge tvivlat på deras existens. Dom behöver inte nödvändigtvis vara pryda eller svåra, sorgsna eller svåråtkomliga. Dom är mänskliga och jag vill så gärna att dom ska påminna om Matilda. Det finns dikter om kärlek, vissa som man tycker stämmer. Kärlek känner vi alla, men jag har aldrig kännt den som nu, just i detta ögonblick. Jag älskar, beundrar och känner hennes närvaro, jag andas in den.
Folk undrar hur det känns, well. Ni har svaret, vemodigt men underbart. Allt som sker nu är bara början på allt jag vill ska vara i en evighet, ett stängt tidsrum där hennes kyss aldrig slutar smaka som den gör, där hennes blick aldrig tynar från min. Jag kommer drömma så vackert inatt, jag kommer att gråta ut, inte av smärta utan av lycka över att få vara med henne, ty jag älskar, jag älskar verkligen.
Jag borde kanske inte tacka, tacksamhet är inget vi ska ge någon annan för detta, det är tillsammans som vi har klarat allt detta, det är tillsammans man har skapat ett band som ingen röst eller misstro i världen kan bryta, nu ska jag kyssa henne, av hela mitt hjärta, med hela min själ och säga hur jag känner för henne, hur mycket jag älskar henne.
Love
Tef
4 kommentarer:
av hela mitt hjarta: jag alskar dig ocksa!
du liknar alltså dig själv vid ryan adams? Nice!
vad fint skrivet.
sweet så sweet!! hopaps ni har det bra
Skicka en kommentar