Utanför den lilla glaskulan

Utanför den lilla glaskulan öser regnet ned, gräset växer och träden blomstrar. Utanför den lilla glaskulan byggs nya städer och solen skiner, utanför den lilla glaskulan älskar människor och andas. Det finns ingen som vet vad som finns utanför glaskulan, de har levt innuti den hela sina liv och de andas luften i den, de äter vad som finns att ätas och de tar det som dom får.

Utanförs glaskulan är bara en myt enligt folket på insidan, de har vandrat inom den hela sina liv och dom tror att världen utanför cirkulerar kring den.

Innuti glaskulan faller regnet tyngre och det är så kallt att folk fryser ihjäl, men folket innalr glaskulan är parasiter som går längs flocken, äter vad som ätas kan, tar vad som ges och lever efter det som levas efter menar för dom.

Som svin i en svinstia skitar vi ned och vår skit förgiftar oss till döds, folk har längre pratat om att öppna upp glaskulan för omvärlden men människorna i glaskulan skulle inte överleva, de skulle inte klara av solen mer än i två veckor och de skulle inte kunna andas in den rena luften. Så glaskulan förblir stängd och endast fåtalet överlever, de starkaste och de smataste, men dom överlever inte innuti kulan de flyr iväg från den innan den äter upp dom.

Fuck Off
Tef

En Kyss av dig

Det hela började med en kyss, om fåtalet timmar är det exakt trehundrasextiofem dagar sedan min historia började, sedan vår historia började. I knappt tjugo dagar och med ett ända löfte så lämnade vi varandra i förtvivlan. Din resa var lång och min vår skulle vara händelserik, vi visste så lite om både varandra och våra destinationer, vilka vägar som skulle öpnna sig för oss. Men en kyss visade oss vägen, in till varandra famnar, en onsdag, en fredag en månad var allt som behövdes för att svetsa oss samman så hårt att en vallgrav djupare en fem tusen meter och ett avstånd av tusentalsmil som kanske kom att sära på våra händer, men aldrig våra hjärtan.

Vägen var inte alltid lätt, den gav oss smärta och hungern satt till slut inte i magen utan i rösten, omförmögna att skrika ut så gavs två månader i våra händer där vi fick bekräfta alla ord och alla moment. Vi förstod vad vi var och vi fick genomleva känslan av att älska och att älskas. Idag känner jag en lättnad, för att efter detta år få starta ett nytt tillsammans med dig Elin Matilda Lindén och efter detta få återupprepa den storhet du ger mig med din kärlek dagligen. Timmar i telefon kanske äntligen får bytas ut mot timmar vid din sida och gåvor i postpaket kanske får överraska dig vid din sängkant när du vaknar med mig vid din sida, jag älskar och jag inser för varje dag som går att folk kan klandra oss för vad dom vill, de kan kalla det vad de vill, folk inser inte om dom inte förstår och folk har ingen aning. Med musik och våra älskade musikers texter har vi bytt ut kärlekens ord genom musiken, med poeter och författares makt, filmskapares och konstnärers förmågor har vi lånat från varje liten del för att lägga vårt pussel, för att binda vår kärlek samman och jag älskar dig så högt så du hör och det är så.

Snart så tar ditt äventyr slut och ett år har passerat min älskade, du kommer komma till en värld du lämnade och en känsla du sade adjö till men du kommer att komma hem till en pojke, som längtat och fällt sina tårar. Du kommer komma hem till en hand som vill ta med dig in i sitt hjärta och tillsammans starta en historia där ingen kan splittra på oss, ett år min älskade, ett år av saknad, ett år av längtan, ett år av kärlek, en ständigt växande kärlek.

Jag kan prata om minnen och om stunder, men vi bär dom inom oss, det finns ingen kraft att skrika ut allt för världen, vi behöver inte den för att bevisa vilka vi är och vad vi tillsammans ådstakommit. Min tacksamhet vilar i dina händer och mitt hjärta skriker efter dig, grattis till oss, jag hyllar oss och jag älskar dig, my prettiest thing.

Stefan